Nåja! Hursomhelst så var det väldigt spännande att äta med händerna. Jag kommer inte ihåg vad den rätt så formbara majsmjöl-geggan heter (Ugali heter den visst), men vi använde iaf den istället för bestick. Man tar en lagom stor klump Ugali och formar den till en liten boll som man trycker ett hål i och sedan använder för att skopa i sig grytan med. Grytan var lyckad och alla åt sig mätta. Stämningen var på topp middagen igenom och den afrikanska stämningen fixade vi med GR:s afrikanska spotify-spellista samt en mönstrad duk, så gjorde såklart hela äta-mat-med-händerna-grejjen sitt. Det kändes lite förbjudet och rätt så hett (bokstavligt talat).
Ett recept på grytan kommer snart!
Mr Carrothead säger
Äntligen börjar det bli lite fason på min trio köksmarodörer. Grytan var, för att inte säga delikat, smakrik och exotisk. Den var lagom rustisk som så sig passar ute på savannen. Jag betvivlar att de inhemska Afrikanerna där borta faktiskt använder matlagningsgrädde, men det är jag villig att bortse ifrån i det här fallet. Jag undrar om jag har börjat vekna inför GR:s charm eller om jag bara har en svacka. Förmodligen är det det senare alternativet då jag fortfarande anser att särskilt Nils (och även de andra, i viss mån) är en katastof i köket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar